Inte ett moln så långt ögat kan nå
Blev lite inspirerad av helgens pannkaksmiddag och gjorde faktiskt några till lunch. Inte alla jobb som tillåter en sitta ute och sola, äta svenska pannkakor med jordgubbssylt och läsa tidningar under jobbtid. Nu var detta helt okej efersom jag bara hade den minsta som sov och jag hade gjort alla uppgifter plus några fler.
Trotsade pumorna och pausen spenderades på sawyer camp trail med Elize och Emma som jag drog med mig. Försökte på oss några joggingsteg och insåg att ja, jag måste verkligen börja på gymmet. Tankade även förförsta gången idag, poäng till mig, ochvi hoppar över biten att Elize sa exakt hur jag skulle göra när jag stod där som ett frågetecken. Nu vet jag iallafall.
Har jag sagt att jag trivs här? Jag har det underbart såhär långt iallafall. Vet inte riktigt omjag fattar att jag är här, att jag ska stanna i ett år, det gick inte att få in innan ja åkte och det går inte att få in nu. Jag älskar klimatet, jag har en riktigt bra värdfamilj och jag har träffat många trevliga människor. Jag påstår inte att detta kommer bli ett lätt år, men som det är just nu ångrar jag inte en sekund att jag åkte, behövde komma bort ite från sverige tror jag.
Här kommer en svettig bild på mig från idag, enjoy!!
Kommentarer
Postat av: Josefin
Åh, när jag läser dina inlägg får jag ont i magen. Jag var också au pair i SF och saknar mitt liv och min familj så himla mycket! Njut av tiden och hälsa SF från mig :)
Trackback